Detta inlägg handlar inte om barn utan om våran Diva som lämnade oss i fredags.  Diva blev nästan 15 år när hon hastigt rycktes i från oss. Det är så smärtsamt att förlora en älskad hund. Diva va verkligen den snällaste och finaste hund man kunde ha.  Hon va mitt allt en familjemedlem;  min bäste vän. Hon fanns där när jag behövde någon att gråta oss.  Men nu nu är hon borta;  borta för alltid.  Min finaste tjej.  Vet inte hur jag ska klara detta utan henne.  Tårarna rinner hela tiden. Tankarna snurrar. Jag kommer alltid älska henne för evigt.  Hon har en speciell plats i mitt hjärta.  Saknaden är enorm.  Men hoppas vi ses någon gång på andra Sudan rengbpgsbrobron💜

Sitter ensam och funderar.  Varför?  Varför kan inte jag få bli mamma?  Varför få inte jag vara normal?  Jag har ständig värk också och det gör inte saken bättre.  Både smärtan av de och smärtan att inte bli mamma gör ont.  Idag är det en sämre dag. Känner mig ledsen och ensam.  Tänk va mycket kul man kunde göra tillsammans med vänner som har barn om man själv hade de.  Nu när man inte har några. Man glöms bort man finns inte där längre  det gör ont mycket ont.  

Tror nu att tiden har hunnit i kapp mig att jag inser att de blir inga barn här.  Snart är man ju 40 så de känns kört mycket kört. Adoption är det för sent fel med så det är bara inse vi kommer inte få den lilla knodd vi hade hoppats på fast vi visste att de va svårt.  Att hoppas hela tiden och sen inse att de är inte som man trott gör fruktansvärt ont.  Men de är tur jag har min älskade man som alltid finns vid min sida  utan honom vet jag inte vad jag skulle gjort  Han är mitt allt.  De känns delvis jobbigt att skriva och berätta hur jag känner och vilken sorg jag har. Men känner att detta är bättre än att alla sjå tjatta och fråga hela tiden varför?? 

Men nu vet ni, vet ni varför vi inte har några barn. Varför våra hundar betyder så mycket för oss  Hundarna är inga barn utan hundra men dom betyder ändå så mycket för oss  Alla förstår inte de men de struntar jag i.  Vi älskar dom och dom är en del av oss och vår lilla familj.  Nu skriver jag inget mer idag  ska ta mig ut i skogen å bara vara.  Ha de kram

Igår hade vi bröllopsdag vi ha varit gifta i 8 år, 8 underbara år.  Vi trivs så bra ihop och vi delar samma intresse.  Skrattar och gråter ihop.  Snällare man kunde jag inte fått.  Älskar honom så mycket men de som är jobbigt är att längtan efter barn är så stor.  Men vi måste inse att vi kommer inte bli en hel familj.  Men vi har ju varann och älskar varann och de är ju viktigt de med. Alla har ju inte någon vid sin sida.  Men jag har det och jag är lycklig över de.  Bröllopsdagen ska vi fira lite extra i helgen.  Ha de så gott kram M 

Nu har jag bestämt mig att jag ska börja blogga om min längtan,  tankar att inte få barn.  Vilken sorg och smärta man går med hela tiden.  Ska se om de bli bättre för mig att få blogga och berätta hur jag känner de för er.   Från början när folk frågade ska inte ni ha barn så sa jag att jag inte ville ha men i själva verket visste jag att de skulle va svårt eller nästan helt omöjligt för mig att få barn .  Men jag tyckte de va en plåga ner alla frågade och att förklara att jag kanske inte skulle få va jobbigare än att säga jag vill inte  

Att alltid ha en sorg och smärta inom sig att veta att de inte blir som man tänkt sig. Att alla runt omkring än blir föräldrar,  att se alla ultraljudsbilder och andra bilder på fb är jobbigt?Men samtidigt förstår jag deras glädje och gläds med dom.   

Jobbigt när alla andra runt omkring en får barn och när man inte har barn glöms man bort.  Då är de bara par med barn  som umgås med andra vänner som har barn.  Då känner nån sig ganska utanför.  

Ja smärtan är stor. Större än många tror. Att kämpa för nå man vill är tufft. Tillslut orka man inte.  Att gråta var och varannan dag av sorg.  Att alla tror att de är bra med en och ser inte den smärtan nån bär på är jobbigt. 

Jag kände verkligen att jag ville starta denna blogg och berätta hur tufft de kan va att inte ha barn fast man vill.  Vissa av er kanske ha förstått detta,  vissa visste om detta och vissa visst inte alls om detta.  De är jobbigt och tufft att gå ut och berätta så här är de.  Men de är vanligare än man tro att folk inte kan få barn.  Nu vet ni varför inte vi har barn.  Så nu behöver ni inte fundera på de.  Men är så tacksam att jag har min stora kärlek vid min sida jämt.  Kram på er